2012-04-24

Besök oss på TEXTMÄSSAN!

Adress: Nürnberghuset (Södermalm, hörnet Högbergsgatan / Björngårdsgatan), den 28 april 11-16

 
Från www.textmassan.com:

Den elfte Textmässan för oberoende förlag och tidskrifter äger rum den 28 april 2012 i poesins, kärlekens och den fria tankens tecken. De mindre bokförlagen och tidskrifterna bär upp större delen av utgivningen av de mest spännande och kvalitativa texterna. På Textmässan samlas gräddan av dem och visar sina nyheter och presenterar sina författare. Här kan du läsa en intervju om Textmässan och om den svenska oberoende förlagskulturen.

Textmässan den 28 april är: litteraturälskarens våta dröm./ Carl-Michael Edenborg

2012-04-16

Florens fyra årstider av Paola Zannoner - snart i en bokhandel nära dig!

Utgivning 4 maj 2012

2011-12-13

Läs Dala-Demokratens fina recension av Venedig är en fisk: Om att förlora sig i Venedigs gränder.

2011-11-29

Italiensk bokdag 3/12!

På lördag finns vi tillsammans med Elisabeth Grate bokförlag, Astor förlag och Italienska Kulturinstitutet på NK i Stockholm, för att tillsammans uppmärksamma Italiens 150-årsjubileum med det bästa vi har att erbjuda av italiensk litteratur. Mellan 12:00 och 18:00 finns vi där. Välkomna!

2011-10-23

NY BOK FRÅN LAURELLA & WALLIN

Nu är snart vår italienska svit fullbordad, häng med ända in på sluttampen!

2011-09-12

http://tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/9933-litteratur-sandra-petrignani-rom-och-floden-som-delar-staden

Recension av Rom och floden som delar staden i Kulturen:

Över floden in bland husen

Några andar dröjer sig kvar över Tiberns vattenSandra Petrignani
Rom och floden som delar staden
Översättare: Johanna Hedenberg
Laurella & Wallin Förlag

London har Themsen och Paris har Seine, och Rom har Tibern… men det är skillnad. Seine och Paris lever i symbios men i Rom ser man inte mycket flodvatten, utan det vatten man ser kommer från de otaliga fontänerna. Tidigare hade Tibern en mer dramatisk roll att spela när de oberäkneliga vårfloderna översvämmade de närmaste byggnaderna. Den gjorde helt enkelt ett och annat och vådligare intryck.

”Man måste bli djupt förälskad i Rom för att komma ihåg Tibern, för att känna dess ström som blod i ådrorna. Man behöver veta att staden en gång sänkte sig ner mot vattnet och levde av dess fiskar, på den tiden floden ännu inte hade stängts in mellan höga murar utan lätt kunde explodera, invadera husen och förgöra djur, saker och människor.”, som Sandra Petrignani skriver.

Här bodde Roms fattigaste och därför dröjde väl skyddsvallarna. Nu finns de men effekten blev att floden gömmer sig om man inte vet var och hur man ska leta efter dem. Det vet emellertid Petrignani, författare och journalist och boende på plats.

Mest håller hon sig i Trastevere och områdena runt omkring; Gianicolo, Testaccio och Isola Tiberina, den lilla ön i Tibern. Det är kvarter som nu är helt inne i gentrifieringsprocessen, alltså först kommer konstnärerna till ett centralt beläget oexploaterat område med billiga hyror, området blir intressant och priserna går upp, och då kommer medelklassen och tränger bort de mindre välbeställda ursprungsinnevånarna. Här luftas mycken romantisk nostalgi, fast det var ju inte i alla lägen bättre förr med en hel familj i varje rum och dass på gården, men det var annorlunda. Några andar dröjer sig kvar över Tiberns vatten, här och var finns vikänslan kvar.

Sandra Petrignani pratar med många många många, de flesta författare och poeter filmare och fotografer målare och skulptörer. Och en och annan butiksinnehavare och några hemlösa i trakten. Hon är ibland distanslöst politiskt medelklasskorrekt, och visst, vem gillar inte Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm?

Det blir lite för mycket ytliga noteringar om alla personerna i boken och då tappar den sin doft. Men den tunna boken med sitt trivsammma utseende och 155 sidor, ger ändå så många bilder från kvarteren, att den lockar till en resa till Rom, och då kommer man att svänga av från Piazza Navona och leta sig fram mot de delar där de kända diskoteken och turistfyllda restaurangerna inte ligger.

Sandra Petrignani namndroppar gator och platser hela tiden, så en karta i boken med namn inte bara på broar är ett önskemål för att kunna knyta an till platserna bättre. Bäst är nog att sitta och läsa på ett av bokens otaliga kaféer eller barer, med en storskalig stadskarta i knäet. Sedan kan man titta sig omkring, pröva hennes olika vägar och se var man hamnar. Då kommer texten och verkligheten att riktigt föda varandra.

2011-08-04

Dagens Nyheters recension av Palermo är en lök: http://www.dn.se/dnbok/ bokrecensioner/roberto-alajmo- palermo-ar-en-lok

En annorlunda guidebok. Underhållande och engagerat om röriga och spännande Palermo.

Tecknen som förklarar Palermo är tydliga redan på vägen från flygplatsen in till centrum, menar författaren till denna annorlunda guidebok: det olovliga byggandet efter havet, minnesmärket där maffian sprängde Giovanni Falcone i luften och en skylt som numera är borttagen men som bar följande gåtfulla inskription: VÄGBELYSNINGEN AVSTÄNGD PÅ GRUND AV SÄKERHETSSKÄL.

Med oroande notiser av det här slaget placerar sedan Roberto Alajmo sin tänkta läsare och nu lätt uppskrämda Palermobesökare i ett hotellrum. Författaren fortsätter att småskrämmas boken igenom så att besökaren aldrig vågar sig ut i staden. Han skildrar Palermos berömda upptagenhet av döden (resenären får rådet att uppbåda så mycket humor han kan i förhållande till den). Stadens koppling till maffian sägs alstra en ”skambelagd stolthet” hos invånarna, den enda samhörighet de kan aspirera på, försäkrar författaren, själv invånare i staden.

I lätt ton berättar han om öns urgamla historia av att bli ockuperad, och fogar inflytandet från erövrarmakterna till palermitanarnas kynne. Tonen blir ibland så lätt att man snarare associerar till Neapel än till Sicilien. Det skojas på ett självspäkande vis med allvarliga ämnen. Ofta är det underhållande, ibland blir det för mycket. Palermitanarna ägnar sig åt ”självskadebeteende” när de väljer sina politiker; de har en tendens att förvänta sig det värsta och praktiserar därför en självuppfyllande pessimism; de tar alla ”av filosofiska skäl” bilen på helgerna så de tvingas åka i ”promenadtakt”; de betraktar biltutan som ”ett massmedium, ett instrument nära besläktat med mobiltelefonen, med vilket man kan förmedla de mest dolda sinnesrörelser”.

Bokens roligaste historia: en taxichaufför tvingas höra harangerna från en norditaliensk rasist: ”Jag är ingen rasist, men … Vi arbetar medan ni bara stjäl, ni är underutvecklade …” Taxichauffören låter stoltheten över det antika kulturarvet klinga i sitt svar: ”När ni bodde i grottor var vi redan bögar.”

Mitt i skämtandet får man hur som helst i sig en hel del kulturhistoria. Och i anslutning till mosaikerna i Monreale tappar författaren sin lätta ton och blir riktigt engagerad. Ja, här är han nära att släppa ut sin läsare från hotellrummet. Rent passionerad blir Alajmo i skildringen av den folkliga stadsdelen Kalsa, där emirerna på 900-talet förlade sitt hov och det muslimska inflytandet ännu är starkt, där Spasimos klosterområde får besökare att häpna och Teatro Garibaldis uppsättningar ger gensvar i halva Europa, där maffian är stark och där anfimaffiahjältarna Falcone och Borsellino föddes och där doften av siciliansk mat stiger mitt i folkvimlet från restaurangerna kring Villa Garibaldi. Man grips av en sådan lust att genast bege sig dit att man lämnar sitt hotellrum, oavsett vad författaren tycker.

Tomas Lappalainen

Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den

2011-07-22

Recension/omnämnande av Rom och floden som delar staden i Vagabond den 6 juli. 

2011-07-13

BTJ:s recension av Palermo är en lök

Häftepos: 11116174

Lektör: Maria Hjort

Palermo är - alldeles som titeln på denna lilla bok anger - en mångfacetterad och lite hemlighetsfull stad. En av dess infödda invånare, Roberto Alajmo, vill här för oss utomstående förmedla något av platsens karaktär och magi. Det är ingen svärmisk berättelse - Alajmo väjer inte för flera av stadens tillkortakommanden som maffian och skammen att tillhöra en stad som så förknippas med våld, även om det intensiva förhållandet till döden är ett urgammalt sicilianskt förhållningssätt. Tilltalet i boken är personligt, nästan intimt - läsaren är hela tiden ett "du", vilket gör att vi snabbt sugs in i Palermos trollkrets. Stadens ljus, den intensiva trafiken, det närvarande havet, Palermoborna - allt träder fram med skärpa i denna levande och sympatiska text. Självklart berörs även det såriga och infekterade förhållandet till Norditalien och faktum att staden ofta rankas lågt när man bedömer livskvaliteten

i Italienska städer - något som Palermoborna verkar strunta fullkomligt i; här gäller andra bedömningsgrunder.

2011-06-30

Recension av Rom och floden som delar staden i Agnesilund.

http://agnesilund.blogspot.com/2011/06/en-annan-resa.html

En annan resa

 Hade jag läst Rom - och floden som delar staden när jag besökte Rom för ett par år sedan hade det blivit en helt annan resa! Naturligtvis ville jag se Michelangelos Pièta, men med den här boken i handen hade jag också letat reda på Stefano Madernos skulptur Santa Cecilia i basilikan med samma namn. Författaren låter en konstvetare beskriva skulpturen av martyren Cecilia på ett så levande och fascinerande sätt att man bums vill se den.

Tre var såren enligt legenden, tre gånger stod hennes huvud emot bödelsyxan och i tre dagar överlevde hon, så att de människor som kom för att besöka henne blev en massa. Tre är det tal som hennes fingrar visar i all evighet, som ett skrik av smärta under dödskampen (s. 142).

Och - visst, jag bodde i stadsdelen Trastevere, men inte visste jag att den här delen av Rom alltid förknippats med utanförskap. Det var här de först kristna gömde sig, det var här 70-talets antigrupper samlades och det är här soppköken idag är flest.

Författaren, Sandra Petrignani, själv bosatt i Rom, utgår från floden Tibern och precis som floden flyter berättelsen om staden fram. I samtal med olika i Rom bosatta personer, oftast promenerandes, förmedlar hon stadens både förgångna och nutida atmosfär - och det utan en enda bild.

Nya förlaget Laurella &Wallin säger sig satsa på reselitteratur som "känns" och det är precis så det är - Sandra Petrignani lyckas verkligen förmedla stadens röst, ja man skulle kunna säga: dess själ.